För mitt mål är att jag ska bli lika stark som Karl-Alfred

2017-03-29 @ 18:28:00
Exakt som rubriken lyder så är ett av mina mål att jag ska bli lika stark som Karl-Alfred och av lunchen att döma så talar det sitt tydliga språk då stuvad spenat var en del av tillbehören till just firren som serverades med potatis tidigare under dagen. Gott var det dessutom och jag kan stolt meddela att jag kämpat mig igenom denna dag även fast den stundtals varit tuff. Ibland kommer känslorna ikapp en och tankarna tar överhanden men med bra stöd ifrån min behandlare och med mina mål uppsatta så vet jag vad jag har att kämpa för och vad det är som väntar på mig därframme och det är exakt det jag påminner mig själv om när känslorna är utanpå kroppen och tankarna går på högvarv. Mitt mål är att bli lika stark som Karl-Alfred och med detta fantastiska stöd och med min vilja så kommer jag nå ända fram och det känns så himla bra. Jag är målmedveten och har flera saker jag strävar efter och det tror jag är otroligt viktigt för oss alla att ha. Just dessa delmål på vägen och en tydlig bild med vad vi vill uppnå och åstadkomma och vad vi ska göra för att ta oss dit♥
 
Resten av kvällen som är kvar kommer för min del bestå av viktig telefontid med en nära släkting som jag är så tacksam att ha vid min sida igenom detta vilket är min moster. En stark och inspirerande kvinna som bär på många erfarenheter som är viktiga att prata om och lära sig av och framförallt inspireras av så det är vad jag ska göra alldeles strax innan jag om en stund ska ladda om inför att äta kvällsmål innan sängen kallar. Hoppas på en natt med mycket sömn så jag är fulladdad inför morgondagen och det jag kommer att ställas inför då vilket är ett läkarsamtal vilket känns spännande. Här på avdelningen så tillkommer ibland olika stafettläkare och just honom jag ska träffa imorgon är en sådan så det ska bli intressant att träffa honom och se vad han har att säga. Jag antar det mest handlar om att checka av läget och presentera mig så han har en bild av vem jag är samt berätta lite bakomliggande information om vem jag är så det känns bra. Skönt att få prata och bara visa vem man är. Hoppas ni alla får en bra kväll och att er onsdag varit bra. Kramar och styrka till er♥

Att själv förstå vad det är som måste förändras är starkt

2017-03-29 @ 14:28:00
Jag har inte varit helt ärlig med att erkänna hur jag verkligen mår. Varken för mig själv eller min omgivning. Egentligen har jag inga ursäkter eller förklaringar till varför jag valt att vara tyst om det. Kanske för att jag med en förhoppning önskat mitt mående ska vända av sig själv och att jag föreställt mig att bara jag kämpar på ännu lite mer så jämnar det ut sig och känns lättare med tiden. Tyvärr blir det inte alltid som man önskat utan ibland hinner verkligheten ikapp en och man drabbas istället av insikter som kan vara svåra att våga acceptera. Jag har kommit till många insikter gällande min livssituation just nu. Jag kan ärligt erkänna jag skrev ut mig alldeles för fort och att jag inte var stabil nog att klara av att tackla mina hjärnspöken som fortfarande var och är väldigt starka. Ibland hoppas man för mycket på att det ska gå vägen och att känna under resans gång man inte alls var sådär stark man hoppats på kan få en att tappa motivationen vilket det nog gjorde för mig tråkigt nog. Jag har under dessa månader på hemmaplan mått allt annat än bra och jag tror nog det lyst igenom rätt så bra också med mitt sätt att skriva även om jag inte gått ut med vad exakt det är som tyngt mig och fått mig må dåligt. Dock är sanningen den att sjukdomen varit stark och elak. Jag har kämpat på och ätit men det har inte varit utan ångest och det tar enormt med energi. Jag har känt att jag inte kunnat säga hur jag verkligen mår då jag vill vara en förebild och inte visa mig svag. Dock är det att vara stark när man vågar erkänna man är svag och det är exakt det jag gör just nu. Erkänner jag inte har det lätt och att jag varit nära bristningsgränsen flera gånger under denna månad.
 
Jag vet vad det är jag behöver göra när jag tagit mig upp till normalvikt. Det är att ha en tydlig plan på vad det är jag ska göra när jag kommer hem och inte återgå till att inte ha någonting alls att göra på dagarna för det är exakt där skon klämmer och det vet jag. När jag blir sysslolös upptar sjukdomen min tid och får mig att må sämre igen. Fokuset kring kroppen och maten blir så stort då när jag inte har någonting annat att fylla mina dagar med än just det. Jag vet vad det är jag måste göra för att ta mig vidare och bli frisk en gång för alla nu och det är att planera så jag har någonting att komma tillbaka till när jag blivit utskriven för jag orkar seriöst inte ha det på det här sättet längre. Jag vill och ska bli frisk en gång för alla och det här året ska bli det året då jag blir fri från denna skiten och aldrig någonsin mer vidrör att må dåligt igen på det sättet sjukdomen påverkar. Såklart kommer svackor när man mår sämre såklart och det är fullt normalt att känna och någonting jag kommer tillåta mig själv att gå igenom men jag ska aldrig låta sjukdomen få det utrymmet och att jag tar ut mitt dålliga mående på maten som jag tyvärr gjort alltför många gånger under alla dessa år utan nu får det vara nog. Jag är trött och vill inte slösa bort mer tid på detta och jag tror mig veta exakt vad det är jag behöver komma till då jag blir utskriven just för att inte falla tillbaka i sjukdomens grepp med den psykiska och fysiska misshandeln
 
*Eget boende för att slippa återuppleva gamla minnen som mitt barndomshem utstrålar när jag befinner mig där. Även om det är en trygghet att bo där så skapar det också mycket ångest då gamla minnen sitter kvar i väggarna och får mig att må dåligt. Samt att jag inte klarar av att bo tillsammans med min bror (som även han söker eget boende) men som jag tyvärr inte pallar att bo med då han försvårar min sjukdom med sitt sätt att behandla mig då han inte har empati och förståelse nog med hur mycket han orsakar som skadar mig och min självkänsla med sitt sätt att nedvärdera mig trist nog.
 
*En pratikplats så jag har någonting meningsfullt att göra på dagarna då man själv känner sig starkare och mer betydelsefull av att göra någonting man trivs med och som får ens tankar att skingras. Att hjälpa till och finnas för andra människor stärker en som människa och får en att utvecklas på ett bra sätt och det vet jag kommer gynna mig och min utveckling. Att lämna hemmet och praktisera på en arbetsplats jag trivs på (helst inom vården på exempelvis ett äldreboende eller så) Att jag och min handläggare kommer fram till en bra plan tillsammans och hittar alternativa lösningar
 
*Att jag och min samtalskontakt fortsätter ha regelbundna samtal och uppföljning med hur jag mår och är noga att påbörja någon form av ätstörningsbehandling som exempelvis KBT. Att vi lägger upp en plan som jag har tydlig och klar den dagen jag blir utskriven så att jag vet vad det är som gäller och att jag vet att det sätts igång direkt när jag kommer hem och att jag får vara med och påverka vad våra möten ska innehålla och som kan vara hjälpsamt för mig. Att vi tar upp ämnen som jag tycker är viktiga och som jag känner är bra att priortiera och som får mig att utvecklas som människa.
 
*Att jag får träffa sjukgymnast och att vi tillsammans tränar på kroppskännedom samt acceptansen till min kropp. Att jag får lära mig hantera ångest med hjälp utav olika övningar samt hitta en bra avslappningsövning som jag kan använda mig av när jag känner känslorna blir för påtagliga och svåra att hantera. Samt att vi bygger upp min kropp på ett bra sätt med olika övningar så att jag känner mig starkare då jag under dessa år tyvärr brutit ner min kropp med allt sjukdomen medför
 
*Att jag och min samtalskontakt sätter upp delmål jag ska uppnå med olika utmaningar. Exempelvis att införa någon dag varje vecka då jag ska utmana mig med mellanmål på café och då inte ha med mig eget mellanmål utan beställa på fiket och äta där tillsammans med någon jag känner mig trygg med. Antingen vänner eller familjemedlemmar och att det kan vara bra att ha en plan innan över vad jag ska välja så jag inte står där helt ovetande och inte vet vad jag ska välja då utbudet är ganska stort. Alternativt att jag känner efter helt själv vad jag verkligen är sugen på och väljer rakt från hjärtat
 
*Göra sådana saker som jag vet sedan innan att jag mår bra utav och införa det varje vecka. Det kan vara att söka sig till någon kurs eller utbildning. För ett par år sedan gick jag och mamma en pärlkurs där vi fick lära oss grunderna att göra egna smycken och fick kunskap och tillbehör att vara hur kreativa som helst men att vi betalade en summa och fick sedan allt detta på köpet. Helt enkelt låta kreativiteten flöda och göra exakt det som faller mig in att göra. Jag tycker även om att sjunga så att kanske söka sig till en kör eller börja ta sånglektioner. Anmäla mig till en fotokurs då det också är något jag brinner för och tycker är kul. Ansöka till någon matlagningskurs eller helt enkelt det jag för stunden tycker känns intressant och roligt och som jag vill lära mig mer inom. Göra exakt det som jag vill och inte tveka att våga testa nya saker
 
*När en känsla kommer av osäkerhet gällande mat eller tankar kring mitt utseende ska jag agera helt tvärtom. Känner jag att en ångestkänsla är på väg att bubbla upp och stoppa mig ifrån att göra en viss handling är det exakt det jag ska göra då jag vet det är jag som vinner på det och som gynnar mig och mitt friska jag. Finns det olika alternativ men att jag ärligt känner efter på vad det är jag är sugen på att äta så ska jag välja det jag vill och inte låta anorexin styra. Den har gjort det alltför många gånger och nu räcker det. Jag vet vad det är jag tycker om att äta och då ska jag tillgodose min kropp med det och inte välja det alternativet sjukdomen anser som mer tillåtet. Jag ska kunna sitta med mina vänner och njuta av god mat utan oroliga tankar och kunna unna mig godsaker och det jag är sugen på helt enkelt. När då en idiotisk tanke dyker upp med att jag inte ska välja den godsaken som jag verkligen är sugen på så är det exakt det jag SKA göra för att slå sjukdomen rejält på fingrarna och visa vem det är som faktiskt bestämmer vilket är JAG och inte anorexin. Punkt slut ♥

Efter en kväll med många känslor är jag redo för en ny dag

2017-03-29 @ 10:28:00
God morgon mina kämpar hoppas ni sovit gott och vaknat upp med en bra känsla inför den nya dagen vi har framför oss. Själv somnade jag igår med en rätt påtaglig ångestkänsla som spökade inombords efter att jag tog en dusch för att sedan lägga mig tidigt för att försöka sova. Jag vet inte vad det beror på men att se sig själv och granska hur man ser ut från topp till tå är inte alltid det enklaste att hantera då kroppsångesten gör sig påmind och tankarna gällande sitt egenvärde är ett faktum. Jag antar det hade att göra med hela omställningen som skedde igår med att först vara på helspänn och nervös inför vad som komma skall och sedan landa och faktiskt hinna ikapp sig själv med att bara infinna sig och komma till ro med hela situationen. Dock somnade jag efter mycket om och men och efter att ha pratat en stund med mina föräldrar i telefon så lugnade sig min känsla en aning samt motiverande tankar med personalen vilket jag känner enorm tacksamhet inför. Att veta jag har bra stöd på vägen och att alla gör sitt yttersta för att stötta mig igenom denna kampen som jag faktiskt går igenom nu med allt vad det innebär och att allt känns lättare utav att vara ärlig och säga hur man mår så det var med en lite bättre känsla jag vaknade imorse då jag sov ganska så länge dessutom. Eller ja för att vara mig var det länge haha då jag hemma vaknat kring sjutiden oftast men faktiskt sov fram tills frukosten serverades vilket är vid åttatiden. Nu när jag är inlagd första veckan så ser rutinerna ut som så att personalen kommer och tar blodtryck på mig några gånger under dagen så det startades min morgon med också så det blev min inledning innan jag högg in på frukosten tillsammans med en utav mina bästa behandlare som jag är så glad att ha vid min sida. Hon är verkligen bäst och så motiverande och stöttande. En person som jag verkligen ser upp till och är glad att ha som stöd då hon är så klok ♥
 
Jag åt som sagt var frukosten för rätt så många timmar sedan nu och ska nu äta mellanmål vilket jag blivit informerad om kommer vara näringsdryck med tillbehör vilket känns på två sätt. Jobbigt såklart men också livsnödvändigt och något jag vet behövs just nu. Tackolov har jag turen att få vara med och påverka vilka smaker jag helst vill ha så det är jag mer än nöjd över. Dock fanns det bara vanilj, svarta vinbär och cappuccino just nu men har bett dom beställa fler smaker så jag har lite att variera mig med då jag tycker det kan vara kul med lite olika smaker så det inte bara blir samma hela tiden. Efter mellis blir det välbehövligt samtal med min behandlare då jag känner att det behövs just nu innan jag ska förbereda mig inför lunchen och utmaningen jag kommer att ställas inför då. Kramar och styrka till er alla så hörs vi igen lite senare♥

Om

Min profilbild

Kajsa-Stina

Hej! Jag är en 22årig tjej från staden Sundsvall som bloggar om mitt liv som anorektiker men som är på väg bort från sjukdomen, och på väg tillbaka till ett liv igen. Bloggar även om min vardag med allt vad det innebär, mode, tips, texter o bilder och allt som rör sig inom en "ung vuxens" hjärna! Hoppas ni gillar det ni läser, kramar! Instagram: Kajsavonplato

RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo