När kläderna börjar sitta tajtare och man känner sig trängd

2015-11-30 @ 14:28:00
Något jag tycker är grymt jobbigt när man börjar närma sig normalvikt är den stora förändringen som sker av kroppen. Det är ofrånkomligt och det som måste till för att man ska bli frisk men att säga det är enkelt att acceptera är lögn. Jag tror det kräver mycket tid innan man kan känna sig helt bekväm med sig själv igen efter en viktuppgång. Det gäller att få dom rätta verktygen att jobba med så man kan acceptera att kroppen förändrats. Det som är värst tycker jag är när man haft ett par byxor som först suttit löst för att sedan efter ett par veckor sitta som ett korvskinn runt kroppen. Jag kan inte rå för det men jag drabbas av någon panik och tjockkänsla. Som att jag vill fly från mig själv då man känner sig så trängd. Jag kan tycka det är snyggt när jeansen sitter bra på kroppen men att först ha gått från underviktig till att sedan nästan vara normalviktig är en tuff kamp. Många undrar kanske varför man oftast väljer att gå omkring i mjukisbyxor och det är just därför. Man orkar inte med att känna skillnaden på hur tajt byxorna sitter nu jämfört med när man hade dom sist. Jag jobbar på det och utmanar mig själv med att ha jeans men det är allt annat än lätt. Dock får man helt enkelt söka sig till affärerna och köpa ett par andra byxor som man känner sig mer bekväm med helt enkelt. Jag tror inte jag är ensam om att känna såhär då jag tror att alla mer eller mindre har den här obehagskänslan. Dock kan man aldrig bli av med oron om man inte vågar stå ut med obehagskänslan. För som vi alla vet så avtar ångesten allteftersom man utsätter sig för den.

Kommentarer
Postat av: A

Men nu skevar väl resonemanget lite, va? Det är väl självklart att när du nu äntligen växer färdigt, som de flesta gör under tonåren, så kommer klädkontot att behöva ett litet tillskott. När jag var i tonåren fick mamma köpa nya byxor ett par gånger per år eftersom jag växte ur dem. Och när du nu, äntligen, ska ge din kropp möjlighet att bli en ung kvinna så måste du ut och shoppa lite nytt.
Är jeans ångestframkallande så köp andra brallor då, fast inte mysisar. Det har man hemma... knappast på skola/jobb när man är vuxen. ;-) Eller klänningar och någon slags tights till.
Kom igen nu... du har ju jobbat så himla starkt och modigt hela hösten och kommit så otroligt långt så du kan väl inte låta en så banal sak som ett par jeans stjälpa allt detta nu?!?
Seså, sträck på dig nu och säg högt: "Jag, Kajsa-Stina, är stark, modig och har kämpat hårt för att komma hit där jag är. Jag är på väg att bli den unga kvinna jag förtjänar att vara och kvinnor har höfter, rumpa, tuttar och andra kvinnliga attribut och jag bär vartenda gram med stolthet för de har inneburit svett och tårar att nå hit!"

Kämpa på nu, starka, fina!! Pannkakorna väntar på oss!!

Styrkekramar!

Svar: Åh du har så rätt vännen! Du får mig att tänka ett steg längre och jag uppskattar det jättemycket! Är lätt hänt att anorexin flikar in och gör så man känner obehag mot sin kropp men precis som du säger så ska jag vara stolt över hur långt jag faktiskt har kommit nu och att det inte är långt kvar nu tills det att jag blir utskriven. Att när en sjuk tanke kommer så är det viktigt att rannsaka dom och skilja på vad som är sanning och vad som är lögn. För det är just det anorexin vill skapa. Oro och ångest. Men jag ska inte lyssna mer på anorexin utan göra det riktiga jag vill här i livet och det är just att leva! Du har rätt! Jag får ta mig en runda på Birsta här framöver och kika på nya kläder hihi! Älskar både jeans, klänningar, kjolar, shorts, tights och gud vet allt! :)

Jag lovar dig att fortsätta kämpa såhär bra som jag har gjort och gör nu! Pannkakorna väntar på oss hihi! Det ska bli att sant nöje att få äta dom tillsammans med dig! Massa kramar <3
Kajsa-Stina

2015-11-30 @ 16:01:37
Postat av: Linda

Jag har också en jobbig känsla när jag ska ha jeans som jag inte använt på länge. Jag är rädd att de inte ska passa. Jag kan stå över en timme på morgonen om jag har möjlighet och välja jeans. Jag tycker inget sitter bra och rädslan att de kanske sitter tajtare än sist jag hade dem är obehaglig.

Svar: Jag känner exakt som dig vännen och det är därför som jag försöker att undvika att använda mig av jeans så länge jag kan. Dock börjar jag känna mer och mer att jag vill ha snyggare kläder på mig och då utsätts man automatiskt utan att egentligen veta ordet av det. Men jag försöker tänka positivt och mota bort känslan även om den kan vara skrämmande svår emellanåt. Kramar <3
Kajsa-Stina

2015-11-30 @ 17:19:43 / URL: http://www.lindakisse.bloggplatsen.se
Postat av: Helena

Visst är det obehagligt när kläderna börjar sitta tajtare, samtidigt är det något man måste igenom i och med viktuppgång. Viktuppgången ger dig så mycket mer än anorexin kan erbjuda. Viktuppgången erbjuder dig ett liv som är värt att leva. Ett liv där hela du kan gå må bra, inte genom en falsk trygghet. Försök tänka på hur sjukt mycket snygga kläder du kommer kunna köpa framöver! Utbudet för "normalviktiga" är lite större än barnavdelningens. Åtminstone om man vill ha "vuxenkläder". Det finns mycket snyggt att välja på :) Kram

Svar: Du har rätt! Jag tycker också att det känns mycket bättre att kunna välja kläder som jag själv vill ha liksom! Att jag inte ska behöva vara styrd av utbud för att sjukdomen gör så att jag måste använda mig utav barnkläder liksom. Klart vissa dagar känns tuffare när man ska acceptera kroppen och så måste det också få vara. Dock kan jag känna mig mer lycklig nu precis som du beskriver då allt känns så mycket roligare nuförtiden då orken är på min sida och likaså livsgnistan. Det gäller att kunna lära sig att skilja på sjukdomen och mitt riktiga jag. Det är viktigt att mota bort anorexin och inte låta sig påverkas utav den mer :) Kramar <3
Kajsa-Stina

2015-11-30 @ 17:33:22 / URL: http://lifebyhelena.wordpress.com
Postat av: Jen

Av bilden du lade upp senast på dig så ser du fortfarande väldigt väldigt smal ut. Oroa dig inte fina du, vet att det är svårt hela processen men sen när du varit i den friska kroppen ett tag så kommer den känslan sakta avta. Måste bara uthärda. Sen blir allt bättre och mindre nästan helt ångestfritt hela tiden. Kram finis

Svar: Tack snälla du för dina ord. Är så tacksam du finns här vid min sida och stöttar mig igenom detta. Det är skönt att jag får förklarat för mig hur det faktiskt ligger till och att det med tiden kommer kännas lättare att tackla och hantera ångestkänslorna till sin egen kropp! Du är fin vännen! Tack underbara du för att du finns! Kramar <3
Kajsa-Stina

2015-12-01 @ 01:35:55 / URL: http://jenniferevelina.devote.se
Postat av: Matidla

Åh jag vet precis hur du känner, befinner mig i den situationen just nu! Så tufft, men något man måste gå igenom... <3

Svar: Åh visst är det tufft! Men precis som du säger så är det detta vi måste gå igenom för att kunna tackla och bearbeta sjukdomen. Jag är övertygad om att det blir lättare med tiden att kunna skilja på sjuka och friska tankar men man måste ge det tid! Tillsammans klarar vi allt <3
Kajsa-Stina

2015-12-01 @ 05:12:41 / URL: http://nouw.com/letslive

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo