Ändring av matschema och panik

2015-09-30 @ 22:35:30
Usch vilken panik jag har just nu kan jag säga. Fick reda på att det ska bli omjusteringar på mitt kvällsmål då dietisten anser jag fått för lite som kvällsmål under en längre tid vilket skapar ångest utav bara helvete. Det började med att en person ur ätstödet kom in till mitt rum när pappa var här för att meddela mig detta så att jag på så vis fick en förmaning om att det skulle till en justering då jag måste äta mer utöver det jag har på kvällen som varit fil och bär. Så från och med idag så har jag fått ätit (utöver filen och bären) en mjuk smörgås med pålägg och ett glas juice så ni kan ju fatta vilken panik jag har just nu då anorexin blivit trygg med det jag ätit innan men som numer blir ändrat då dietisten ansett det varit för lite för mig. Jag hatar den här pressen som sjukdomen ger mig då den ger mig dåligt samvete och intalar mig att jag inte är värd maten. Dock så ska jag försöka att tänka positivt och att detta är för mitt eget bästa men det är fan inte lätt alltså. Jag vill bara gråta. Dock så gick kvällsmålet okej ändå måste jag säga. Över förväntan trots att det var jobbigt med något nytt. Jag hoppas i alla fall att det kommer kännas lite lättare imorgon då jag gjort det en gång tidigare så att säga då man förhoppningsvis kommer känna sig lite mer förberedd och inte reagera lika starkt får man hoppas. Nu ska jag i alla fall försöka sova och inte känna efter hur mycket ångest jag faktiskt har i min lilla kropp. Hoppas ni mår bra i alla fall och att ni får sova gott så hörs vi imorgon igen. Mängder av kramar till er och tusen tack för att ni finns här för mig!

En turbulent dag som skiftat mellan hopp och förtvivlan

2015-09-30 @ 18:59:33
Godkväll på er! Hoppas ni mår bra idag och att ni haft en fin onsdag. Själv så har min dag varit lite sisådär. Måendet har skiftat som vanligt mellan hopp och förtvivlan men nu har jag tagit mig samman så det känns lite bättre nu tack o lov. Skönt att ha pappa här också som moraliskt stöd då det är mycket man funderar på liksom. Huvudet går på högvarv och då är det skönt att kunna ventilera sina känslor tillsammans med någon som förstår en. Annars så har dagen varit helt okej trots jobbiga stunder timtals. Men när det känns som allra svårast så försöker jag att påminna mig om att det är jobbigt just nu men att det är värt slitet nu då man sedan i längden kommer må bättre. Jag har insett mycket under den gångna veckan som gått och lärt mig av andra människor runtomkring mig vilket är jätteskönt och viktigt då jag på så sätt ändrat uppfattning och inställning gentemot mig själv. Jag är mer motiverad än någonsin och det känns verkligen jättebra!

Att medicinera är tydligen vårdens sätt att behandla

2015-09-30 @ 14:28:00
Nu kanske jag trampar en del personer på tårna vilket jag skiter fullständigt i då jag vet att personalen här på avdelningen läser min blogg. Klart dom får göra det men jag tänker inte hymla med hur jag känner för nu är jag bra less kan jag meddela. Jag förstår inte hur folk tänker ibland. Varför ordinera ut mediciner till höger och vänster och tro att det är själva tabletten som gör underverk med personen som faktiskt kämpar. Jag skrev ett inlägg igår angående medicin och att jag bröt ihop då jag hade en diskussion med läkaren om just detta. Jag blir så sjukt arg att man alltid blir erbjuden medicin då man mår dåligt. Jag menar är det verkligen så jävla svårt att ta några minuter av sin dyrbara tid för att prata med patienten istället för att smälla igen dörren mitt framför näsan på en och sedan komma ut 10 minuter senare med en ångestlindrande tablett med tron om att man mår bättre utav det? Det som behövs när man genomgår en sån här process är allt annat än tabletter. Anorexi är en psykisk sjukdom som sitter i huvudet och att då enbart bli ipumpad medidiner och aldrig få vettiga samtal att stärka sig själv med så är det inte lätt. Medicin är bara en nödlösning och något som kan lindra i stunden men i  slutändan är det faktiskt annat som måste till då man aldrig blir frisk i sitt tänk om man enbart flyr sina tankar med tabletter som inte ens anorexipatienter ska ha i sig. Jag har blivit tvingad till det förut vilket aldrig är bra. Att bli hotad under tvång gör ju inte mig ett dugg friskare. Man måste vilja bli frisk själv annars går det inte och jag kan med handen på hjärtat säga att jag har ändrat uppfattning helt och hållet. När jag kom hit i somras ville jag inte bli frisk. Jag var bestämd med att aldrig vilja bli det då jag inte kommer vara lycklig då. Det jag kan se nu i efterhand är enbart anorexins makt. Att friska jag ville kämpa och ta mig ur skiten medans sjukdomen ville dra ner mig ännu mer och att då bli inlagd innebär att sjukdomen stryps och att jag slits ifrån den. Idag är jag inte alls densamma som när jag kom hit. Jag är motiverad och vill må bättre. Jag vet att livet är värt att leva och det är det jag kämpar för också. Och jag vill dessutom visa personalen här att jag är samarbetsvillig och verkligen lägger manken till trots att ångesten är sjukt jobbig och svår att stå ut i. Men det blir bättre. Jag har märkt under veckan som varit att jag fan är starkare än jag tror. Att bara man vågar stanna kvar i ångesten och möta den och se att den ebbar ut tillslut är helt fantastiskt skönt. Och det är inga tabletter som har fått mig att ändra uppfattning utan enbart jag själv då jag nu insett att jag lurats av sjukdomen så länge att det fan får vara nog. Klart att det är jobbigt och att motivationen sviktar emellanåt men så måste det få vara ibland då det visar att man är mänsklig och precis som alla andra. Att man har viljan till att samarbeta och aldrig ge upp.


RSS 2.0