Snart är det ett helt nytt o spännande år vi har framför oss

2016-12-31 @ 18:28:00
Det här året som varit har verkligen rusat förbi. Jag kan inte rikigt förstå vart tiden tagit vägen och att det faktiskt har gått ett helt år sedan sist och att ett helt nytt väntar runt hörnet då det bara känns som ett par månader sedan. Men det är mycket som har hänt under det här året (både positiva och negativa) men det är väl så det är med alla år och det som hör till och får oss att utvecklas som människor antar jag. Det finns några saker jag ångrar att jag agerat och handlat efter och känner en önskan till att om det skulle vara möjligt att spola tillbaka tiden och få vissa händelser ogjorda då jag ångrar mig extremt mycket över hur jag agerat och låtit sjukdomen förstöra relationer jag verkligen har ont i mitt hjärta för att jag försakat. Hur sjukdomen fick ta makten så som den gjorde och förstöra det finaste jag hade. Det är lätt att vara efterklok och det är av sina misstag man lär sig att göra om och göra rätt men när man inte riktigt själv vill släppa det som varit utan leva kvar och hoppas på att kunna bygga upp igen är det svårt. Jag tror mycket ligger hos mig själv och att det är jag som måste våga acceptera trots att det är svårt. Jag har skrivit om det förut och kommer nog göra det en lång tid framöver - Just för att kunna bearbeta och känna mig starkare igen. Om det vore möjligt att spola tillbaka tiden så skulle jag göra det med en gång. Ta mig åt sidan och verkligen tänka efter en extra gång och ställa mig frågan till vad jag håller på med. Sätta stopp och inte låta anorexin ta makten över mig och förstöra för mina utomstående. Det finns ett talesätt som säger att vi ska lära oss utav våra misstag och göra om och göra rätt och det är exakt det jag ska försöka att göra nu.
Jul

Kommentarer
Postat av: Mia

Ångrar du att det tog slut med killen? Har ni fortfarande kontakt/ ses? Kram

Svar: Ja det är mycket det som gör att jag mår lite sämre och känner mig låg just nu när jag inser vad mycket elände sjukdomen har orsakat och förstört. Relationer som sabbats pga att anorexin varit för stark. Att det delvis berodde på sjukdomen och min inläggning som orsakade att det tog slut mellan oss 😔 Vi har lite kontakt men inte alls så mycket som jag hade viljat så det känns tufft men jag kämpar på så bra jag kan 🌸 Kramar till fina dig o gott nytt år ❤️🍸🎉
Kajsa-Stina

2016-12-31 @ 19:36:10
Postat av: Helen

Nu kanske detta låter lite tufft, men eftersom du nämner detta med förstörda relationer ibland så vill jag ändå skriva om det. En sjukdom, vilken som helst, kan vara extremt påfrestande för alla relationer. När man inte mår bra är man kanske inte alltid den roligaste att umgås med och man måste kanske fokusera mycket på sitt eget mående. Saken är den att så är det för alla. En ömsesidig och kärleksfull relation tål att det finns perioder med sjukdom, liksom det finns perioder i livet med lycka och glädje. Ens pojkvän måste kunna skilja på sjukdom och person. Han måste också ställa sig på din sida när det gäller att bekämpa sjukdomen oavsett om han tycker att det är tråkigt och jobbigt. För trots allt är det faktiskt den som är sjuk och lever i sjukdomens helvete som har det värst (om man nu måste jämföra), aldrig den som står bredvid. Som närstående måste man kunna se att sjukdomen är en fas som ens älskade kommer att lämna framöver och om man då älskar personen finns man kvar när personen man blev kär i blivit frisk. Jag vet hur lätt det är att ångra sig, känna att man gjorde allt fel och förstörde relationen. Som frisk kan jag dock se att det är ytterligare ett sjukdomstecken att man klandrar och skuldbelägger sig själv eftersom man redan känner sig som en dålig människa, fastän den man hade relationen med var den som slutade ställa upp och se en för den person man är. Du är inte din sjukdom och du är värd kärlek, respekt och ovillkorlig omtanke trots att du är sjuk. Så ångra inte allt som inte blev, för du är värd bättre. Det är aldrig ditt fel. Kramar i massor

Svar: Älskade Helen jag blir alldeles rörd utav att läsa din text då det gör så on inom mig att hela tiden skuldbelägga mig själv för den personen jag var då jag var som mest sjuk i anorexin. Som du säger så är jag inte min sjukdom och det är superviktigt att kunna skilja på sjukdom och person vilket nog kan vara svårt att själv förstå när man inte har kunskapen angående ämnet eller är särskilt insatt. Jag klandrar mig hela tiden för det här och mår urkasst över att relationen avbröts för att jag lades in. Dock ligger det en solklar förklaring i det du beskriver om att en relation är ömsesidig och att det ska finnas ett givande och tagande och stöttning i hela sjukdomsförloppet också. Att visa man älskar varandra trots att ena parten inte mår bra och behöver extra stöd och hjälp och då på behandlings exempelvis men ändå stannar kvar och stöttar <3 Jag måste försöka att inte se ner på mig själv mer nu utan kämpa vidare och tänka jag är värd det bästa och en person som vill mig väl och står vid min sida hela vägen. Både i med och motgångar. Bra och jobbiga stunder. Glädje och sorg. Allt kan inte vara en dans på rosor då livet innefattar allt detta jag just tog upp med känslor och beteenden. Massvis med kramar till dig fina Helen och tack för att du stöttar mig och finns här för mig när jag själv tvivlar på mig själv <3
Kajsa-Stina

2017-01-02 @ 23:24:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo