Ana blir aldrig nöjd hur mycket du än går ner

2016-05-30 @ 18:26:00
Det är en falsk trygghet som sjukdomen vill få oss att tro på. Det är inget liv att leva som sjuk och det måste vi våga inse själva också. Den enda som förlorar på att lyda sjukdomen är en själv och för vem vill man förstöra egentligen? Vi alla förtjänar att må bra och leva våra liv på våra egna villkor fri från onda demoner som säger åt oss vad vi får göra och inte. Det är lätt att låta sig luras av anorexin med att vilja lyda råden med att gå ner några kilo i vikt då sjukdomen målar upp ett drömscenario om hur livet kommer bli då. Den bistra sanningen är dock att sjukdomen aldrig blir nöjd. Det är aldrig tillräckligt det vi gör för sjukdomen utan vi kan alltid prestera ännu lite bättre och gå ner ännu lite mer i vikt för att göra sjukdomen nöjd. Men vad tjänar vi på att lyda en ond demon inom oss egentligen? Det enda som händer är att vi förlorar oss själva och tappar fotfästet och istället dras in till att känna negativa känslor och få massa ångest över att vi lever. Jag kan med handen på hjärtat erkänna att jag vet vad det är jag pratar om eftersom jag själv har varit nere på anorexins botten många gånger och varje gång jag hamnar där så är det samma sak. Jag blir lurad av sjukdomen att tro att det är värt att vara därnere och sprattla men inser när det är för sent att det var så onödigt att ens lyssna till sjukdomen från allra första början. Anorexin blir aldrig nöjd hur mycket du än går ner dig. Det är aldrig fullt tillräckligt utan den gången sjukdomen är nöjd på riktigt är när du ligger under jorden iskall redo att begravas. Först då är ana nöjd. När man har dött.

Kommentarer
Postat av: Helen

Det här är verkligen så sant allt som du skriver. Min egen erfarenhet är att jag aldrig har mått så dåligt vare sig psykiskt eller fysiskt som när jag vägde som minst. Vill aldrig ner dit igen. Nu när jag ser mig själv med friska ögon tycker jag att jag ser smal ut trots att jag väger tvåsiffrigt mer. Att nå min balansvikt och se att kroppen började fungera igen var det avgörande steget för att så småningom släppa kontrollen och därmed försvann även ångesten. Det kommer vara värt varenda tår du fällt när du kommer dit. Du har kommit så långt och har en fantastisk insikt och kunskap om dig själv och sjukdomen vilket är avgörande för om man kan bli frisk. Du är på god väg även om du kanske inte ser det själv. Fler borde förstå det du skriver om. Heja dig! Kram

Svar: Tack finaste Helen för dina stöttande ord till mig. Betyder så mycket att ha dig vid min sida igenom detta. Det är precis som du säger med att sjukdomen är en falsk trygghet och när man tagit sig förbi dom värsta hindren så inser man med tiden vad det är man gått miste om under då man varit så besatt av att lyda demonen inom sig. Vi förtjänar att må bra och jag ska ge mitt yttersta för att få bli helt frisk ifrån detta elände. Att du idag mår bra och inser hur fint livet är ger mig hopp om att även jag kan ta mig dit. Massa kramar till dig <3
Kajsa-Stina

2016-05-30 @ 23:40:50
Postat av: Tess

Vägde sjukt lite för några år sedan, men nu har jag gått upp och känner ibland " åh vad jag vill gå ner". Men det är så sjukt , VARFÖR vill man se revbenen eller ha en platt röv eller plattaste magen, mår ju inte bättre av det! Att hjärnan inte kan fatta det ibland! Du är grym som kämpar, fortsätt med det! Hemskt att så många inspobilder är på tjejer som har ätstörningar :(

Svar: Jag håller verkligen med dig och det är så hemskt att vi känner så ibland. Dock är det inte konstigt med tanke på medias påverkan av försköna verkligheten med att ljuga om att man ska bli lycklig bara för att man går ner i vikt vilket är så fel det bara kan bli. Som du säger så kan det ibland locka en med att lyssna till sjukdomen och vilja gå ner i vikt då sjukdomen är expert på att lura oss till att tro det är så underbart att vara sjukligt mager vilket är så fel det bara kan bli. Det vi dock måste påminna oss själva om när våra sjuka tankar kommer är att det inte alls var så härligt att vara underviktig och sjukligt mager när vi mådde som allra sämst. Det vi kände då när vi var ner på botten var hopplöshet och hat mot oss själva och dit vill vi inte hamns igen. Till att må dåligt och känns håglöshet till livet i stort. Vi är så mycket mer värda här i livet än att vara slavar under anorexins talan. Vi förtjänar ett värdigt liv där vi mår bra och är friska och lyckliga. Att leva som sjuk är inget liv och det måste vi påminna oss själva om när känslorna blir så starka om att vilja lyda anorexin för det är inget som vi vill göra egentligen. Tack fina du för att du finns här för mig och tror på mig. Det betyder så himla mycket att du stöttar mig igenom detta. Massa kramar till dig <3
Kajsa-Stina

2016-05-31 @ 20:30:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo