Känner mig ledsen över bråket som blev igår

2016-05-31 @ 18:24:00
Jag kan inte undgå att känna mig ledsen över bråket som skedde igår kväll mellan mig och min moster. Det var inte bara jag som blev ledsen utan snarare hela familjen skulle jag säga. Det är så lätt att kläcka ur sig massa elakheter när man är arg och sedan ångra sig över vad man har sagt. Eller jag sa inte direkt så mycket utan tog mest emot och det resulterade med att jag grät mig igenom hela processen. Det är inte lätt när alla har olika syn på ens tillvaro och egentligen bara vill väl men att det slutar helt fel. Ingen som varit delaktig inom psykisk ohälsa vet vad det egentligen innebär och vilken kamp man dagligen genomför och hur mycket det tär på en som människa. Jag kan ärligt säga att jag inte mår helt bra just nu och att vissa dagar är rent ut sagt hemska då tankarna om mitt utseende upptar hela mig som person men trots det så kämpar jag på och viker inte ner mig och det är ändå huvudsaken. Jag har haft ett par tuffa dagar nu med mycket självhat men nu ska det bli ändring på det. Efter incidenten som hände igår så känner jag att det fan får vara bra nu. Det må vara hemskt jobbigt att gå igenom ett tillfrisknande men helvete vad värt allt slit kommer vara på sikt då man med tiden känner sig starkare. Jag måste påminna mig själv om alla fina människor jag har runtomkring mig som bara vill mitt eget bästa och ta stöd då det känns extra tufft. Jag har självinsikt och vet vad det är jag måste göra för att må bättre igen.

Vaknar upp till en strålande fin dag med solsken

2016-05-31 @ 09:51:42
Godmorgon mina finaste. Hoppas ni mår bra idag och vaknar upp till en lika fin morgon som jag gör med strålande solsken och med en känsla av att sommaren verkligen är på väg nu. Måendet idag är lite bättre ifall jag jämför med hur det slutade igår kväll. Jag kan ju säga som så att det inte blev riktigt som jag hade tänkt mig utan snarare en mardröm då det slutade med att jag storgrinade och hade en jävla diskussion med min moster vilket resulterade med att jag mådde dåligt över att det blev som det blev. Hade jättesvårt att somna efteråt så vet inte när jag väl somnade tillslut. Vaknade dock den tiden jag brukar och fixade därmed till en god frukost som jag åt tillsammans med mamma och pappa. Det är mycket jag ibland funderar över men inte säger rättfram till dom som förtjänar att höra det och en av alla anledningarna till detta grundar sig med bråket som uppstod igår kväll. Så jävla onödigt men skönt att få ventilera sig även om det såklart hade kunnat ske på ett bättre sätt än med att alla blev arga och ledsna. Men idag är det en ny dag med nya möjligheter så jag hoppas att allt kan vara glömt även om det såklart är svårt att släppa taget om något som man blivit anklagad för då det sätter spår inom en och gör en fruktansvärt ledsen. Hoppas ni mår bra i alla fall och har en fin tisdag framför er. Vad väljer ni att hitta på? ♥

Ana blir aldrig nöjd hur mycket du än går ner

2016-05-30 @ 18:26:00
Det är en falsk trygghet som sjukdomen vill få oss att tro på. Det är inget liv att leva som sjuk och det måste vi våga inse själva också. Den enda som förlorar på att lyda sjukdomen är en själv och för vem vill man förstöra egentligen? Vi alla förtjänar att må bra och leva våra liv på våra egna villkor fri från onda demoner som säger åt oss vad vi får göra och inte. Det är lätt att låta sig luras av anorexin med att vilja lyda råden med att gå ner några kilo i vikt då sjukdomen målar upp ett drömscenario om hur livet kommer bli då. Den bistra sanningen är dock att sjukdomen aldrig blir nöjd. Det är aldrig tillräckligt det vi gör för sjukdomen utan vi kan alltid prestera ännu lite bättre och gå ner ännu lite mer i vikt för att göra sjukdomen nöjd. Men vad tjänar vi på att lyda en ond demon inom oss egentligen? Det enda som händer är att vi förlorar oss själva och tappar fotfästet och istället dras in till att känna negativa känslor och få massa ångest över att vi lever. Jag kan med handen på hjärtat erkänna att jag vet vad det är jag pratar om eftersom jag själv har varit nere på anorexins botten många gånger och varje gång jag hamnar där så är det samma sak. Jag blir lurad av sjukdomen att tro att det är värt att vara därnere och sprattla men inser när det är för sent att det var så onödigt att ens lyssna till sjukdomen från allra första början. Anorexin blir aldrig nöjd hur mycket du än går ner dig. Det är aldrig fullt tillräckligt utan den gången sjukdomen är nöjd på riktigt är när du ligger under jorden iskall redo att begravas. Först då är ana nöjd. När man har dött.


RSS 2.0