Just nu är det faktiskt maten som är min form utav medicin

2016-09-30 @ 18:29:49
Även fast det kan vara svårt att stå ut med ångest och oroskänslor som rörs upp när jag äter så försöker jag se det som en del av läkningsprocessen och en form utav min medicin just nu. Alla dagar är långtifrån enkla och det är lätt att påverkas av ätstörningen då den fortfarande är väldigt stark och vill påverka mig negativt och ge mig dåligt samvete för att jag är snäll mot mig själv och ger den vad som krävs för att jag ska känna mig stark och pigg. Det är mycket bakomliggande som gör att jag drabbats av sjukdomen och efter mötet igår med en utav mina behandlare så fick jag en del svar på mina frågor jag länge sökt vilket känns skönt men samtidigt lite skrämmande. Att veta till viss del vad det var som utlöste min sjukdom från allra första början och vad det är jag behöver jobba vidare med för att kunna bearbeta och bli frisk på riktigt är med blandade känslor. Det är jobbigt att gräva i det förflutna men samtidigt vet jag om att det är precis det som måste till för att jag ska kunna gå vidare och må bra igen vilket jag vet kommer att bli bra för mig på sikt ♥

Vi ska övertyga min ätstörning om att jag visst är värd livet

2016-09-30 @ 14:28:00
Jag hade ett väldigt bra och stärkande samtal med en utav mina behandlare igår då vi var ensamma bara hon och jag när vi åt mellanmål tillsammans. Nu när jag inte är ensam utan har två andra personer vid min sida som också ligger inne för ätstöd så blir det att jag inte alltid säger hur jag känner när vi sitter och äter gemensamt då det blir för personligt och jobbigt att ta upp då varpå fina V enbart ville att vi skulle fika bara hon och jag så att vi kunde prata ostört om hur jag känner kring allting då hon ser att jag har det tufft emellanåt och vill hjälpa mig så bra hon bara kan vilket känns så otroligt bra. Även fast jag inte alla gånger säger hur jag mår så ser ändå personalen om jag inte mår bra och tar mig åt sidan så att vi kan prata ostört och om exakt det jag vill för att ventilera mina känslor vilket vi även ska fortsätta göra då hon tycker det är bra att kunna gå undan bara hon och jag för att stärka och motivera mig på bästa möjliga sätt vilket betyder enormt mycket för mig. Vi pratade en del om vad det är för känslor jag brottas med och hur starka mina hjärnspöken är med att ge mig dåligt samvete och skuldkänslor när jag äter och gör tvärtemot det anorexin vill att jag ska göra förstås då det hör till den här helvetiska sjukdomen men att hon backar upp mig och stöttar mig igenom denna vidriga väg som tyvärr inte är enkel att vandra alla dagar med tanke på hur stark anorexin är med att påverka en negativt. Dock gav vårt samtal mig mycket inre styrka och motivation och jag är så tacksam att jag har att göra med denna underbara personal. Att jag tog den här chansen att våga testa mina vingar och prova någonting annat är det bästa jag någonsin kunnat göra då personalen som arbetar på den här avdelningen är insatta och professionella inom anorexin och vet hur dom ska pusha mig och andra drabbade med bra råd och uppbackning att kunna hantera ångest/oro/tankar och allt däremellan. Vi pratade även om att det som vi ska jobba vidare med är att stärka upp min självkänsla och mitt självförtroende igen då det fått sig en rejäl törn efter alla år som sjuk då jag ser mig själv som värdelös mest hela tiden och tvivlar på mig själv. Dock får V och alla andra som jobbar här på avdelningen mig att se hoppfullt på framtiden och en styrka om att våga tro mer på mig själv så med deras stöd vet jag att detta kommer bli bra för mig och jag är så tacksam♥

Jag vaknar upp med frågan om vart tiden har tagit vägen

2016-09-30 @ 10:28:00
Redan fredag igen och jag vaknar med frågan om vart tiden har tagit vägen. Veckan har rusat förbi och imorgon inleds en helt ny månad och hösten har kommit till oss med full kraft. För tillfället får jag inte vistas utomhus men när jag tittar ut genom fönstret så ser det ut som att det kan bli en fin höstdag då solen letar sig fram och lyser upp området jag befinner mig på. Så mycket man uppskattar att se solens ljus när man själv har det tufft och kämpar för att må bättre och av den anledningen finner hoppet och styrkan att aldrig ge upp även fast dagarna ibland är riktigt tuffa. Dock försöker jag tänka positivt och med uppbackning ifrån den underbara personalen och även mina medkämpar så känns ingenting omöjligt utan faktiskt riktigt bra och hoppfullt. Hoppas även ni har en bra känsla inom er för dagen och att ni har en fin helg framför er ♥


RSS 2.0