När man ställer sig själv frågan och får pespektiv på tillvaron

2017-05-03 @ 14:28:00
Det är svårt att tänka sig hur världen ser ut när man är fullt upptagen med sig själv och sina egna problem. Tanken har nog slagit många utav oss över vad bra vi egentligen har det vi som bor där vi bor. På tv ser man krig och elände och en vardag som för oss är ofattbart att sätta oss inom och riktigt förstå eftersom vi aldrig varit med om någonting liknande själva. Jag tänker på krig och misär som faktiskt är en stor del utav vissa länders vardag och hur någonting så litet kan betyda så mycket för dom då allting inte är en självklarhet för dom. Sedan tänker jag mig situationen jag själv går igenom just nu och många med mig. Ätstörningar och psykisk ohälsa. Kanske handlar allting om vart man är uppvuxen och vilka förutsättningar man haft sedan innan och varför man hamnat där man hamnat från allra första början. Vissa kanske har en fallenhet att vara extra känsliga och falla för trycket men är det verkligen så? Kan det ha att göra med hur miljön omkring en speglat en och av den orsaken format en till den människan man är idag? Jag tror det kan vara på det sättet och att det som sker runtomkring en (beroende på vart man bor någonstans) blir till problem men av olika grader och olika betydelser
 
Hur någonting så självklart som mat som vi alla behöver varje dag för att överleva kan skapa så mycket obehag för vissa utav oss? Det som får våra kroppar att må bra och det bränslet vi behöver för att överleva kan ge oss skuldkänslor och ångest är riktigt knäppt när man väl sätter sig in och tänker utanför sig själv. Det är så lätt att snöa in sig med att fastna med sina tankar men inte tänka realistiskt. Vad är det värsta som kan hända över att ge våra kroppar det dom begär egentligen? Vad är det som skapar ångest och rädslor hos oss som är drabbade av ätstörningar? Varför är det så farligt att tillåta sig själv att må bra? Varför är det vår uppgift att självplåga oss själva till den yttersta grad att våra kroppar måste arbeta för att ens kunna hålla sina organ igång? Är det värt all denna fysiska men även psykiska misshandel när vi ligger på vår dödsbädd? Ska vi då kolla tillbaka och minnas hur vårt liv sett ut och komma på allt roligt vi missat på grund utav att vi inte vågat välja livet och se vad det kan erbjuda mer än ångest, tvång, kontroll och självhat? Jag tror allting grundar sig av en dålig självkänsla och att hatet man känner till sig själv är så starkt att man helt enkelt inte tillåter sig själv att må bra. Man känner en acceptans över att vilja plåga sig själv då man ändå har en så ansträngd relation till sig själv. Men är det verkligen värt det? Att hata sig själv så mycket och inte tillåta sig själv att våga leva som alla andra på lika villkor? ♥
 
Jag har bestämt mig och det är att ge järnet och inte låta sjukdomen stjäla mer år utav mitt liv. Det är min tur att lämna den för gott och börja tycka om mig själv för den jag är och samtidigt acceptera mig själv vilket jag tror är det allra svåraste men också den viktigaste uppgiften. Tillåta mig själv att tycka om det jag ser och bygga upp min självkänsla och mitt självförtroende. Allting handlar om tankefällor och dom stämmer inte överens med verkligheten även om det skrämmande nog kan vara påtagligt att låta sig påverkas utav sina hjärnspöken gällande sitt människovärde men saken är den att vi alla är värdiga ett friskt och fritt liv och en acceptans till oss själva. Det kanske är svårt att älska sig själv men att bara acceptera den man är räcker och det är jag villig att göra en gång för alla. Lämna sjukdomen och den falska tryggheten den medför och välja livet och det spännande äventyr som tillkommer. Ett liv utan ångest och tvång är ett underbart liv och det vi alla förtjänar att leva och jag känner mig mer än redo att avsluta detta kapitel och skapa nya och bygga min egna bok med oskrivna blad (livet) Gör det du också. Våga lämna det som enbart bryter ner dig och får dig att må dåligt och våga välja livet och det fina som kommer på köpet. Frihet, glädje, njutning, kärlek, gemenskap, familj, vänner, utbildning och framförallt välmående. Nu gör vi det här tillsammans. Lämnar det förflutna och satsar på framtiden♥

Kommentarer
Postat av: ninna

kloka tankar du harnu bara strategi för attförverkliga.vad tänker du göra för attuppmå ditt mål?vilka vertyg?www.fitnessmalli.fi/svagtillstark/category/atstorning

Svar: Tack fina du ❤️ Det jag känner jag behöver för att ta mig vidare är framförallt en bra planering med min samtalskontakt på sjukhuset (som jag ska träffa på måndag för att lägga upp min fortsatta behandling med och få mer klartecken om när KBT kan sättas igång) samt att jag gärna vill träffa sjukgymnast för att få en bättre kroppsuppfattning och acceptans 😊 Sedan ska jag även börja praktik och till hösten plugga upp vissa ämnen för att sedan fortsätta med mina undersköterskestudier 😊 Tack för länkningen bästa du! Ska kika in den med en gång 😘❤️
Kajsa-Stina

2017-05-03 @ 15:25:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo