Här kommer den första delen av svaren på frågestunden (1)

2017-06-02 @ 14:28:00
Jag undrar om du bråkar mkt med dina föräldrar över maten o så, hur du isf hanterar det?
Svar: Det är inte lika ofta bråk uppstår mellan mig och mina föräldrar numer då allting har handlat om missförstånd innan och att jag inte orkat ta ansvaret över att bestämma vad det är jag ska äta då krig uppstått i huvudet av alla valalternativ jag haft att välja på och att jag därav känt att det vore bäst om mina föräldrar bestämde åt mig vad jag skulle äta. Dock har ätstörningen varit med och påverkat och inte alltid tyckt deras förslag varit bra och då har bråk uppstått men det var mest förut. Nuförtiden utmanar jag mig själv mer och äter av den maten dom lagar och att vi tillsammans försöker komma överens och enas om en bra matdag. Jag vill helst äta det mina föräldrar äter men ifall dom äter rester flera dagar på raken så kan jag laga någonting annat och det är väl isåfall då som diskussioner kan uppstå eftersom vi äter olika och jag helst vill att det ska vara samma maträtter för allihopa. Visst man kan äta rester och så vidare men jag vill helst ha variation och även om det "normala" är att äta rester sedan dagen innan så är det ingenting jag föredrar att göra så då får andra lösningar sättas in isåfall med att jag lagar någonting annat just den dagen till lunch/middag eller vad det kan vara ♥
 
Bråk är såklart aldrig roliga att hamna i och det känns så onödigt då man där och då blåser upp sig som en ballong redo att sprängas närsomhelst och sedan när allting lagt sig och man hinner andas så kommer man på sig själv med att det bara var ett onödigt tjafs som man kunnat undvika på ett bättre sätt och att det känns onödigt att bråka över någonting som ska vara så självklart. Dock är detta mer sällsynt nuförtiden men absolut kan frågetecken uppstå över VAD man ska äta men då har vi en reservplan med matschema ifall det skulle bli några oklarheter. Bråken som sådana kan man inte direkt påverka när man väl sagt det man vill utan det är väl mer att försöka vara mer eftertänksam och fundera hellre en gång för mycket ifall det var värt att bråka över och då kommer man på ganska snabbt att nej det var det inte och då försöker jag helt enkelt påminna mig själv om det så att jag inte gör om samma sak en annan gång. Såklart kommer ett dåligt samvete efteråt men då försöker jag istället att ta ett steg tillbaka och försöka släppa det och inte göra om det igen♥
 
Hur hanterar du kroppsångest om du har det o vad är det bästa med recovery/att bli frisk?
Svar: Det skulle jag nog säga är det mest kniviga för mig och många andra med den här problematiken. Man hittar nog sina egna stretegier för att orka stå ut med den och det jag brukar använda mig av när det känns jobbigt är att helt enkelt försöka sysselsätta mig med någonting som kan få tankarna på annat håll. Att jag helt enkelt distraherar mig själv på ett eller annat sätt vilket kan vara att måla i mindfulnessböcker, pyssla med pärlor eller annat där händerna får arbeta och fokuset hamna någon annanstans än just inom sig själv, baka/laga mat för att samtidigt få ett givet resultat ganska omgående, ligga under bolltäcke, lyssna på musik, sitta ute på altanen och bara se på tillvaron och försöka uppskatta det lilla men ändå betydelsfulla, lägga mig på golvet då det varit en form av trygghet sedan jag var barn då jag ofta gjorde så när jag var liten (haha) skriva ner tankar/känslor och drömmar/mål och läsa igenom för att påminna mig om vad jag har att vinna på att våga gå emot och lämna det sjuka, åka en sväng med bilen då det ger ett lugn och massa andra intryck, prata med någon närstående/ringa ett samtal, spela spel på mobilen (typ candy crush eller det jag tycker är kul) o lite så ♥
 
Det bästa med att välja recovery och bli frisk är att kunna ha orken och viljan att göra andra saker. När man hela tiden är uppbunden av sjukdomen så är det bara den som existerar och när man är som mest sjuk inser man inte direkt det på samma sätt som när man mår bättre. Även om jag är långtifrån helt frisk så har jag ändå kommit en bra bit (längre än jag någonsin gjort tidigare) och märker att det inte är efter sjukdomen jag vill leva. Att helt enkelt våga ta sig ur isoleringen och se vad som väntar utanför husets fyra väggar då det blir så tydligt att det är någonting bättre och roligare än begränsningarna sjukdomen medför. Har man varit sjuk länge så har tyvärr en isolering varit det man inte föredragit skulle jag säga men ändå valt för att det varit en så stor kraftansträngning att ens orka träffa en kompis för att tankarna över att orka med ångesten varit så stark så man under dagen blivit så trött och istället tackat nej till det man borde tackat ja till just för att sjukdomen sugit all energi ifrån en och bara det säger ju en hel del. Att det inte är värt att låta sig begränsas på det sättet utan även hur jävla jobbigt det än känns ta sig ut då man har sig själv att tacka efteråt. Ofta är det ätstörningen som förbjuder en ifrån att umgås med andra då man distraheras ifrån det sjuka men det är ju EXAKT det man ska göra. Slita sig loss från sjukdomen och göra friska och roliga saker. Jag märker själv en dag när jag träffat vänner hur mindre del maten tar och likaså tankarna. Då är det inte frågan om jämförelse på tallriken utan då är det bara MM vad gott med mat och inte så mycket grubblerier eftersom tankarna varit på annat under dagen och det som är naturligt. Man har ingenting att förlora över att våga välja att gå emot sjukdomen utan helt tvärtom. Man får snarare ångest över att inse hur mycket man förlorat efter alla år som sjuk och får en rejäl tankeställare över att man inte vill förlora fler år. Det går tyvärr inte att ta tillbaka åren man missat men det går att skapa nya vilket är den bästa (och viktigaste) insikten att fatta♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo